Emmson

Sitter här som en patetisk liten barnunge och lipar. Jag vet inte varför jag är ledsen, och inte heller när det kommer gå över. Men dom senaste 2-3 dagarna nu, så har det vart lite extra tufft.. Jag har mycket oro i kroppen och nu ikväll så har jag känt ett tryck över bröstet, och det gör ont i nervknuten. Jag är trött hela tiden, men kan inte koppla av tillräckligt för att somna på nätterna.. Nu har jag knappt sovit på dagarna heller.. En halvtimma, en timma.. sen vaknar jag igen.

Det är konstigt att jag ska börja må dåligt när det är bra saker som faktiskt händer (?) Jag ska ju börja träna om 10 dagar, jag hittade träningsbyxor i den första affären jag gick in i, och det vet ju alla som känner mig att jag hittar aldrig kläder på en gång. Jag pluggar min svenska och blir godkänd, men ändå är det nåt som inte stämmer. Jag förstår inte? Kanske är det för mkt på en gång?

Ja, jag vet inte..

Jag är 21 år UNG för guds skull.. är det inte meningen att man ska känna livsglädje då? Tycka att saker och ting är kul? Jag har ju världens bästa mamma, jag har en pojkvän, en egen lägenhet, min älskade lilla katt som håller mig sällskap om nätterna.. Och alla andra runt omkring, som tycker om mig.. Varför är jag då så ledsen? Varför sitter jag då här och grinar i skrivande stund? Jag har så mkt att vara glad över, ändå är jag såå ledsen.
Jag kände oxå när jag var på Smygtittarkväll på BalanZe (Mitt nya gym) att jag blir ännu mer folkskygg, det var jätte jobbigt att stå i den där kön in till själva lokalen, och med tanke på att det var ca 360 personer där, så började hjärtat slå fortare, och det vart tryck över bröstet. Jag ville bara vända och gå hem. Men jag bet mig i läppen och gick in. Det var jätte tungt, verkligen! Och min enklaste utväg är ju tydligen alkohol i såna situationer, så jag hällde i mig 2-3 glas skumpa på väldigt kort tid direkt efter vi kom in, sen vart det öl efter öl efter öl.. osv. Och då känns genast ALLTING lättare.. Jag är liksom inte lika "rädd" när jag är onykter.. det är tragiskt, jag vet.. Men det hjälpte för mig den här gången.. Och det kändes faktiskt bra. De enda gångerna som jag inte känner nån panik i kroppen ute bland folk.. Det är faktiskt när mamma är med. (Ni får tycka att det här låter hur galet ni vill).. Det är inte panikångest eller nånting sånt jag lever med, utan det är väl bara dåligt självförtroende och låg självkänsla. Men när jag är med min mamma, så känner jag mig lugn, trygg och säker. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Usch vad det här är jobbigt. Men det känns lite bättre att få skriva av sig iaf.


Och nu släpper jag väl inte riktigt på tårarna, för nu börjar det göra ont i halsen för att jag håller emot, och huvet gör ont för att jag spänner mig hela tiden förstås.. Ciggen är slut och allt känns bara skit nu..


Jag vill bara ha min mamma... (Och en cigg förstås) :) Skulle kännas så mkt bättre om jag var med henne nu. Det vet jag.

Vem vet.. jag kanske sitter i hennes trapp lagom tills Håkon ska gå på jobb, och byter av honom i dörren.. Känns som om det inte kommer bli nån riktig sömn inatt heller..


Hoppas ni andra mår bra! Och att ni älskar och tar hand om varandra! =)

Puss och Kram från ... aah.. mig. <3

Tack för alla underbara kommentarer, till mitt förra inlägg! :)


Klockan är 00:17 på natten, och jag är som vanligt vaken! Men nu har jag faktiskt gjort nå nyttigt. Jag har TRÄÄÄNAT. Hemifrån of course. =) 150 sit-ups, 40 benlyft på vardera ben och 25 stycken rygglyft. Inte speciellt mycket, men det är ju bättre än att sitta i soffan och mögla. Jag vet oxå att det är dåligt av mig att träna på kvällen istället för på dan, men jag är helt enkel för slö på dan, men hittar motivationen på kvällen. Det är likadant om jag är full, då kan jag ligga och fundilera 1½h på hur smal, fin, snygg och snärt jag ska bli nästkommande dag. (Men som ni alla vet så har jag ju inte riktigt nått dit än.) :) Men det kommer, det kommer. Be so sure! Och snälla... Tro på mig, peppa mig. Ge mig gärna dålig kritik, men positiv kritik uppskattas väldigt mkt. För jag behöver sånt.

Jag SKA fixa det här. Jag vet det!! Jag känner mig "psyched" nu. Det känns bra, och jag vill att det ska fortsätta så. För jag VILL ha förändring. Jag kan inte leva såhär för resten av mitt liv, jag är ju för guds skull bara ett barn, och det är väl NU livet ska börja.. è d inte så? Nu är det ju bara tretton dagar kvar, sen börjar jag träna. Jag har bundit upp mig på ett gym-kort i två år. Jag vet att det inte kommer bli lätt, men jag ska verkligen försöka. Jag tänker lova mig själv det!


Nu såhär mitt i natten så brukar jag lätt kunna skrämma upp mig själv, om alla möjliga saker. Och just idag så vart det lägenhets-inbrott. (Jag läste nämligen om det i tidningen nyss, när jag satt på skithuset. 22 st lägenhets-inbrott bara i augusti! Hur sjukt är inte det ??? ) Jag är livrädd för att vad heter människor tror jag. Jag tror att det ska komma en, två eller tre pojkar, hoppa upp på min balkong, slå sönder min ruta när jag ligger och sover, och sen typ halvt mörda mig!!! Jag veeeet, jag är en tönt. Men det där skrämmer mig faktiskt. Jag vill ha galler på mitt balkongfönster, och helst ett larm oxå. För jag VET verkligen, och känner mig själv, skulle nu mot all förmodan dom där grabbarna/gubbarna dyka upp, så skulle jag ALDRIG våga använda min tårgas! Absolut Ikke!!
Och det är ju helt galet.. Ska jag bara låta dom ta mitt hem och typ våldta mig i rumpan för att sen lämna mig i gråt med sår i stjärten? That just doesn´t make any sense what so ever! (Förlåt till alla som tycker jag använder grova ord osv., men det här är min blogg och då väljer jag att använda de här orden, för att JAG ska få uttrycka mig.) :) Men snälla.. Sponsra mig så jag kan bli kvitt mina problem. Hjälp mig köpa ett LARM och ett fetto fängelse-galler typ.. ;) Jag vågar inte längre sova naken.. IFALL ATT det skulle komma nån!!! Daaaaaaaah!!! Jag skäms å mina vägnar, om jag säger så... :)


Strunt samma.. :)
Dags att släcka ner tryggheten här, så jag kan fortsätta lyssna efter ovanliga ljud utanför mitt fönster för att ännu en natt ligga sömnlös... KUL-JUL!!! Yeeeay!

På tal om juuuul.... 97 hela dagar kvar mina vänner..!! Det får nog bli en riktigt luuuugn julafton det här året. För enligt mina tester på internet så kommer jag dö 2011-12-25, av en alkoholförgiftning, så det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Better be safe than sorry, u know.. ;) Det kanske har blivit nån felräkning ju! Det kanske egentligen är menat att jag ska dö i år... Hmmm, galet! Nu får jag lägga ner det här.. det börjar ju trycka på här i brallan nu! Usch och fy för att skrämma upp sig själv!!! Min mage! Uääck!! Mamma, Vart ääääär du??? Kom och rädda mig!!! (?)




Nu ska jag försöka knoppa.. börjar bli trött i ögonen, och inser nu att jag kanske inte skriver så snabbt som jag trodde... ;) För nu är klockan 00:46 helt plötsligt.

Sov gott, alla ni som läser den här dåligt uppdaterade bloggen.

Puss och kram från mig och John-Blund.. "Toodles!" *Ler och vinkar glatt.* <3


Jag är nog lite schizofren tror jag... OCH INTE BARA VARANNAN DAG...

Satt nyss och läste alla mina gamla inlägg... Ganska kul att se hur man har förändrats som person.. (Visserligen åt det sämre hållet i det här fallet) ... Det märks på sättet jag skrev förut, att jag faktiskt mådde lite bättre då.. Tråkigt men sant.



Hur som helst så fick jag mig ett gott skratt nu när jag läste gamla kommentarer.... den kom från mostern och löd som följande....

Du är ju verkligen inte klok!!
Nu har jag suttit här och skrattati ca 10 minuter..
Får torka tårarna så att jag ser tangentbordet.
Eller rättaresagt bokstäverna!!
Rymdblomman har hittat kungen av Köping...
Det kostar pengar Sverige!!!
Kärleken simmar bland stjärnorna..
Love

2009-03-04 @ 20:12:58"





hahaha... ja.. kanske inte så skoj för er som inte hänger med riktigt... men men.. Jag fick mig ett gott skratt iaf!!!



haha Over and Out! God Natt!!!

Som sagt, längesen man va här inne och röjde!

Det har inte hänt så mkt i mitt liv om jag ska va ärlig. Inte mer än att jag har börjat plugga. Ska fixa svenskan, engelskan och matten. Har 15 veckor på mig sammanlagt. Förrförra veckan lämnade jag in min första uppgift, fick svar idag om dom sa att jag va GODKÄND på den!!! Kändes riktigt skönt!!! (Som min morfar en gång sa till mig; det blir nog folk av dig oxå Emma!) hihi.. jag tror faktiskt det .. ;)


Vad ska man mer trycka ner här då..

Ja! Jag är förkyld nu, hostar som en galen och nyser som en tok. Men det börjar bli bättre.. Mamma å andra sidan é inte alls pigg än.. Stackare! <3

Vart bjuden på mat hemma hos mor idag! Det va gott! Tusen hjärtlig takk! =))


Klockan börjar närma sig miss i nassen IGEN! Dags att sluta dom bruna kanske!


Tänkte faktiskt bara ta att uppdatera lite... Det va väl på tiden kanske...
Förresten kan ni få ett litet smakprov på EN av grejjerna som gjorde att jag vart GODKÄÄÄÄND på min inlämningsuppgift i SVENSKAN!!! :)

Read it and weep! HA!



Min personbeskrivning som jag ska skriva kommer handla om en kvinna som från dag ett och första sekund har funnits till hands för mig. Och varit delaktig i mitt liv. Det är en människa jag högt respekterar och hyser väldigt mycket känslor för.


Den här kvinnan kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och på ett eller annat sätt påverka alla beslut och val
som jag kommer att fatta under hela min livstid.

Den här alldeles speciella individen är någon som jag aldrig skulle klara mig utan. Utan henne så skulle min vardag garanterat kännas trist och grå.

Hon ger mig styrka, mod, tröst när jag är ledsen, piggar upp mig när jag är nere
och hon hjälper mig ekonomiskt i tuffa tider när det krisar. Hon finns alltid där för mig, i vått och i torrt. Denna människa vägleder mig genom alla de tuffa/jobbiga hinder som jag har stött på och kommer att stöta på under mitt dåvarande, nuvarande och framtida liv. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och tackar henne hjärtligast för allt fint hon har gett mig, för den människan hon har gjort mig till och för att HON har gett mig en alldeles underbar uppväxt.


Den här enastående, underbara kvinnan.. Hon ger mig inte bara självförtroende och kärlek,
hon ger mig livslust. Och jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan henne.





Den här kvinnan, Det är min MAMMA!












*Tack för att du finns i mitt liv Mamman!*





----------------------------------------------------










Mitt namn är Sverige, och jag tackar för mig!





Hahahaaaa!!! Byyye!